Med vilken internetdialekt skriver du?

Nina Åkestam är ett välkänt namn för många i den här branschen. Efter tiden på Garbergs är hon nu kreatör på Kirshenbaum Bond + Partners i New York. Dessutom bloggar hon på vad Filip & Fredrik liknar vid “en porrsajt för mediabranschen”: Resumé. Häromdagen skrev hon om internetdialekter. Det var riktigt bra. Och kul. Jag tror bannemej det var hennes bästa inlägg där – någonsin och hittills.

Poängen: Inte bara det vi säger – utan också det vi skriver – visar hur vi är (eller önskar att vi vore). Det skriver på dialekt. I våra statusuppdateringar, twitter-meddelanden och blogginlägg. Kalla det internetdialekt om du vill (det är ju ett bra ord). Den stora skillnaden mellan internetdialekt och talad dialekt, menar Nina, är att “den som har [internet]dialekten i de allra flesta fall inte fattar det själv.” Och det är nog sant.

Nina Åkestam sorterar internetdialekterna i fyra fack: 1) Vuxenhipster, 2) Kyssar, rosetter och rödvin, 3) Metaironiker och 4) Produktionsledaren. En vuxenhipster är ofta sensjuttiotalist, välutbildad, vänster och feminist. Lika ofta jobbar de för Nöjesguiden, och använder överdrivet med VERSALER, kolon, frågetecken och asterisker. Kyssar, rosetter och rödvin däremot är ofta bloggerskor som lever i den “finaste lilla internetvärlden där ingen fråga är för stor eller för liten för att kunna besvaras med ett citat ur en fransk film”. <3 I den världen finns det plats att skriva meningar som bara fortsätter och fortsätter (tills man helt har tappat bort sig). En metaironiker är “i de allra flesta fall copywriter och tillbringar sina dagar med att få ömt vårdade texter sönderslitna av oförstående kunder”. Deras statusuppdateringar kan verka spontana, men är i själva verket resultat av många timmars funderande. Han – alltid en han! – använder ord som “ingen under 65 i vanliga fall använder”. Till sist: produktionsledaren är alltid positiv och helt omedveten om vad som är “rätt”. Det roligaste är nog att de har en “patologisk oförmåga” att skilja mellan de och dem.

Som alltid efter att ha läst en sådan här kategorisk kategorisering uppstår den existentiella frågan vem är jag? Själv skulle jag säga att jag är (eller önskar att jag vore) ett mischmasch av alla de där dialekttyperna. Kanske inte så mycket produktionsledare, men väl ironisk, långa-meningar-romantisk och stundtals språkligt dekadent. Eller kanske inte alls. Kanske fattar jag inte ens själv med vilken dialekt jag skriver när jag är på det där internet.

Vem är du?