Spotify vägrar krångla till det

Idag förlängde jag min prenumeration på Spotify Premium (det är förövrigt det enda rätta om du säger att du gillar musik; det där reklamfinansierade tjafset går ju inte att hålla på med då). När betalningen var avklarad dök den här rutan upp:

Första gången jag använde Spotify – det måste ha varit hösten 2008 – slog det mig hur barnsligt enkelt det var. Inga finesser, bara söka-hitta-lyssna. Nu slog det mig med vilken självklarhet Spotify verkar välja sina ord. De är lika okomplicerade som tjänsten i sig. Så här förklarar de själva sin tjänst:

Think of Spotify as your new music collection. Your library. Only this time your collection is vast: over 13 million tracks and counting. You can create as many playlists as you like from this collection – just drag and drop the tracks you want. And because the music plays live, there’s no need to wait for downloads and no big dent in your hard drive. You can listen at any time, no matter where you are. Through your computer or your mobile phone.

Få företag presenterar sig själva så här osjälviskt och tydligt. Här handlar det verkligen om vad tjänsten gör för mig, istället för en massa tjafs om företaget (historia, kärnvärden, filosofi – allt sådant ska ju kännas, inte sägas). Det slår mig att många digitala företag – YouTube, Facebook och Apple för att nämna tre – kommunicerar med en liknande enkelhet och tydlighet, medan många, många andra krånglar till det, blir inåtvända eller pompösa. Det kan knappast vara en tillfällighet att just de varumärken som älskar enkelhet också är framgångsrika. Där har vi alla någonting (i många fall mycket) att lära.

***
Bonus: Här är min profil på Spotify. Som du kommer att se lyssnar jag just nu mycket på Veronica Maggio, Lady Gaga, Ryan Bingham, Steget och Jonathan Johansson.

***
Mer bonus: I senaste numret av Filter finns ett högintressant reportage Ludvig Strigeus, det okända programmeringsgeniet som är hjärnan bakom musiktjänsten. Läs det.