Vem ska blurba boken?

Sälj det med ord! börjar ta form. Just nu arbetar Mattias Lundin, a k a Ink Graphix, med att skapa illustrationerna och sätta texterna. Tillsammans har vi hittat ett typsnitt som vi verkligen gillar. Det kommer att bli grymt det här.

Samtidigt jobbar jag för fullt med att få reklambyråer, produktionsbolag och – framför allt – reklamköpare att godkänna att deras annonser, filmer och utomhustavlor finns med i boken. Det innebär många telefonsamtal, mejl och ”hej, vi skriver en bok om att skriva reklam”. Att reda ut vem som äger rättigheterna är sällan helt enkelt. Där är Per Sahlqvist på Brand Eye (som ger ut tidningen Brand News) en ovärderlig hjälpare. Så jag klagar inte; precis alla jag ringer är smickrade över att få vara med i boken, och hjälper därför gärna till att fixa fram material och säga okej. Produktionsledare är till exempel makalösa på att få saker att hända.

Ett fåtal personer har ännu fått läsa boken. Erika Feldt, redaktör på Roos & Tegnér, är givetvis en av dem. Eric Lindesvärd, frilanscopywriter i Stockholm, är en annan som har bidragit med värdefulla synpunkter. Och innan boken går till tryck i augusti är min önskan att ytterligare några ska få läsa våra ord. Frågan är bara vilka.

Att läsa en bok innan den kommer ut och ge ett utlåtande om den kallas att blurba (från engelskans blurb). Inget särskilt vackert ord, men låt oss bortse från det här och nu. Jag har funderat över namn som jag vill ska tycka till om boken, men är som ofta nyfiken på vad du tycker och vill. Jag frågade i Facebook-gruppen och på Twitter, och fick ett par vassa förslag:

• Björn Ranelid
• Alex Schulman
• Leon Nordin
• Karin Thunberg (som är författare och journalist på Svenska Dagbladet)

Någon föreslog att självaste Kungen skulle blurba med orden “Med den här boken vänder vi blad en gång för alla”.

Har du andra förslag på vem som borde blurba Sälj det med ord? Skriv en kommentar eller mejla mattias@akerberg.com

Jag vill inte riskera att det finns stavfel eller språkliga inkorrektheter i boken. Därför vore det bäst om Claes, min svensklärare tillika engelsklärare under högstadieåren, noga granskade varenda stavelse. Jag tänker ringa honom idag och fråga. Jag återkommer i ärendet.

Och apropå blurbandet. Jag gillar hur regissören Ruben Östlund valde att lösa ”problemet” med att hans debutfilm Gitarrmongot fick både hyllande och sågande recensioner. På dvd-omslaget hittar du blurbar i stil med ”Årets bästa svenska film”, men när du öppnar fodralet haglar ”Den sämsta skit jag har sett”-recensioner över dig. Han har förklarat att tanken är att den som är i färd att se filmen ska ha en så neutral bild som möjligt, och därför själv få avgöra om det är ett mästerverk eller ett bottennapp.