Nä, reklamen är fortfarande inte livsfarlig (och folk är smarta)

“Vi har ingen ambition att lura någon, för då missar vi vårt mål. Ju otydligare vi är med vad vi vill, desto mindre effektiva är vi.”
Hedvig Hagwall Bruckner, copywriter, King

Kärt barn har många namn. Reklam kallas för reklam. I alla tider har den varit ifrågasatt, bespottad – och tagen i försvar. 1957 gav Sven Lindqvist ut boken Reklamen är livsfarlig (som pocket här). Där skriver han att reklamen ” lurar oss att köpa saker vi inte vill ha, lockar våra barn att driva utpressning hemma och tvingar oss att byta ut saker vi trivs med”. Fortfarande – över än ett halvsekel senare – lever den (nid)bilden av reklam kvar hos vissa.

Det blir tydligt när P1-programmet Nya Vågen nu gör ett program om reklam som inte talar om att den är reklam. Som i fejkbloggar, hitlåtar och skenbart hemmagjorda Youtube-filmer. I programmet medverkar Roger Wallis, medieforskare; Hedvig Hagwall Bruckner, copywriter på King; och Johan Ehrenberg, journalist och företagare.

Du kan lyssna på programmet här (börjar vid 24.15 typ).

Efter att hört programmet vill jag ta reklamen i försvar. Som ofta när det handlar om reklam i medierna blir det en skildring av någonting som lite fult och får oss att “köpa saker vi inte vill ha”. Tröttsamt. För vi är ingen ond bransch som är ute efter att lura människor. Vi är människor som försöker skapa reklam som är underhållande, gripande och angelägen för andra intelligenta människor. Reklamen är inte hjärntvätt, den sker alltid på medvetna mottagares villkor. Den riktar ett brännande strålkastarljus mot produkter och varumärken; och bara de som folk vill ha överlever. Därför är vi inte lurade. Hjärnan sitter där den ska, och vi har alla och alltid valet att göra förnuftiga val. Men ibland vill vi bli helt sålda på någon eller någonting. Också det väljer vi.

Vad tycker du?

Tipstack till Shohreh Zare.