Frank & Earnest och Droppen tjatar hål i armen på dig

Reklam handlar – för det mesta – om att övertyga genom att upprepa sitt budskap om och om och om igen. Att försöka övertala någon att göra det man vill brukar vara en kass strategi. Men hur vore det att tjata och tjata och tjata? Det är precis vad reklambyrån Frank & Earnest föreslår att Droppen Blodgivning ska göra för att få folk att ge blod. De har insett att många egentligen vill bli blodgivare, men att de behöver någon som tjatar för att de ska få det gjort.

Därför lanseras nu Jappregistret. När du anmäler dig till registret kommer du att få mejl, sms, post och andra påstötningar om att du minsann har bett om att bli tjatad på för att komma iväg till blodgivningen. Kampanjen är pro bono, och förutom Frank & Earnest ställer Bombay Works, Cohn & Wolfe och TMP upp utan ersättning. Göteborgs-Posten bjuder på annonsutrymmet och Mix Megapol på radioreklamen.

Droppen

Copyn
Rubrik: Vi lovar att tjata hål i armen på dig.

10 000-tals göteborgare vill ge blod men gör aldrig slag i saken. Det tycker vi är synd. Därför har vi skapat JAPP-registret, en tjänst som fungerar ungefär som NIX-registret – fast tvärtom. När du går med kommer vi att tjata på dig med alla tänkbara medel tills du blir blodgivare. Så kavla upp ärmarna och anmäl dig på jappregistret.se

Korta reflektioner
Jag gillar spontant den här idén, eftersom den sticker ut. När annan reklam stryker medhårs lovar den här att tjata, tjata, tjata tills du gör som de (och du) vill. Den skapa någonting värt att prata om. Men ärligt, gå med i registret … vem vill det? Jag kommer själv att hålla mig utanför – av två anledningar. För det första är jag rädd för sprutor. Eller kanske inte rädd egentligen, men jag tycker upplevelsen är obekväm nog för att välja nej istället för ja. Det är jag knappast ensam om; 10 procent av oss svenskar lider av sprutfobi, och i en aktuell Sifo-undersökning svarar bara 36 procent att de skulle vaccinera sig vid ett nytt pandemihot. Kanske är det där – och inte i svårigheten att få det gjort – som problemet ligger. Hursomhelst och för det andra: jag skulle nog (trots allt) hellre gå raka vägen till blodgivningen än att frivilligt få tjatande uppmaningar i parti och minut. Och då har kanske Japp-registret ändå lyckats. Tjat – eller hot om tjat – lönar sig.

Vad tycker du? Skulle tjat få dig att lämna blod?