Inspiration // Born to run

Den här boken kommer förmodligen att förändra ditt liv. Eller åtminstone ditt sätt att tänka. Och att springa.

Varför springer vi egentligen? I Born to run tar den amerikanske journalisten Christopher McDougall upp jakten på svaret – och hamnar i otillgängliga berg-och-dalgångar hos tarahumarafolket i norra Mexiko. Tarahumarerna, eller rarámuri  – som betyder  “de snabba fötternas folk” – är kända för sin förmåga att kunna springa extremt långa sträckor (vi snackar lopp på mellan 80 och 120 kilometer). I centrum för den här fascinerande berättelsen löper Micah True – med smeknamnet Caballo Blanco (Vita hästen) – en mytomspunnen amerikan som lyckats med det dubbla konststycket att bli bekräftad hos tarahumarafolket – och att lära sig springa som dem. Men att hitta honom visar sig var en tuff utmaning för Christopher McDougall. Att hitta löpningens själ visar sig vara ännu tuffare.

Jag har nästan hela mitt liv funnit det tråkigt att springa, och har alltid – i dubbel bemärkelse – tröttnat efter bara några kilometer. Någonstans längs Boulevard Richard Lenoir kom jag på andra tankar. Som att det – om än tungt ibland – är befriande att springa. Och den här boken har fått mig att fortsätta. I maj sprang jag GöteborgsVarvet (21 kilometer), och nu är mitt nästa mål att springa Midnattsloppet (10 kilometer) under 50 minuter.

Born to run är tveklöst den mest fascinerande bok jag har läst på länge. Den mixar berättelser och fakta till en medryckande reportagebok om löpning som en njutning och glädje. Jag läste ut den i ett nafs. Sedan gick jag ut och sprang.

De senaste åren har jag blivit skeptisk till så kallade etablerade sanningar. Jag ser förundrat/förbluffat/förbannad hur bransch efter bransch blir genomskådade och motbevisade av bättre vetande. I Born to run, till exempel, viker Christopher McDougall ett helt kapitel till att prata om barfotalöpning, och kommer fram till att människan är gjord för att springa utan skor. Och egentligen låter det fullständigt naturligt – och naturligt är nog just vad det är; sedan Nike uppfann löparskorna på 1970-talet har skadorna bland löpare ökat – inte minskat – kraftigt. Jag har bestämt mig för att prova om barfota är vettigt, och har därför med ett par Nike Free l-å-n-g-s-a-m-t börjat vänja mina fötter vid kroppens inbyggda stötdämpning och ett mer – igen! – naturligt löpsteg.

En annan “sanning” värd att ifrågasätta är den som företrädare för livsmedelsbranschen matar oss med. Maten som skulle få oss att må bra och hålla vikten har fått precis motsatt effekt; idag är nästan varannan man och drygt var tredje kvinna i Sverige överviktig eller fet (enligt SCB 2010). Det är en skrämmande utveckling. Jag har bestämt mig för att prova om fettskräcken är överdriven, och har därför börjat äta betydligt mindre kolhydrater, frukt och socker. Efter ett år mår jag bättre än någonsin, och ger därför inte längre särskilt många ören för de “kostråd” som Livsmedelsverket, Brödinstitutet och Svensk Detaljhandel har att komma med. Också etablerade sanningar kan visa sig vara fel. Då är det värt att våga tänka om.

BONUS. Om du vill läsa mer om hur naturlig mat kan göra dig friskare: läs Matrevolutionen. Här är första kapitlet.