Nu blir Please copy me ett analogt månadsbrev
Snart fyller den här bloggen sex år. Det firar jag genom att lägga ner den (åtminstone som blogg betraktad).
Det har genom åren hunnit bli över 1 300 inlägg om konsten att skriva reklam. Det har varit ett sant nöje att få skriva dem. Sanningen att säga är det fortfarande lika roligt – om inte roligare – att skriva den här bloggen nu, som det var i början. Men nu tänker jag göra någonting nytt. Jag tänker förvandla bloggen. Och istället för att göra som många andra, göra en 2.0, tänker jag gå framåt genom att ta ett steg tillbaka, göra en 0.5.
I slutet av augusti skriver jag det sista inlägget här. Jag lägger ner bloggen. Därefter kommer jag att börja ge ut Please copy me som ett analogt månadsbrev i A3-format, som landar i din brevlåda varje månad. Det första numret kommer ut redan den 25 september.
Valet att förvandla bloggen till analogt månadsbrev är något av ett experiment, sprunget ur min vilja att göra någonting nytt och annorlunda. Det är också mitt sätt att – tillsammans med dig – undersöka och ifrågasätta tillgänglighet, hastighet, digitalt vs analog, bekräftelsetörst och gratis-samhället. Jag förklarar mina tankar i manifestet, som du hittar lite längre ner.
Vad kommer det att innehålla?
Månadsbrevet kommer att innehålla kortare och lite längre texter om konsten att skriva reklam. Innehållet kommer med andra ord att påminna om det som bloggen alltid har bjudit på: intervjuer med branschpersoner, reflektioner om reklamkampanjer, språkdiskussioner, nyord, skrivråd, smarta citat, bok- och tidningstips. Och mer ändå.
Om två veckor kommer jag mer i detalj att berätta vad du får läsa om i det första numret (också kallat #1). Då kommer du dessutom få se den nya logotypen för Please copy me. Men nu till din högst befogade fråga:
Vad kostar det?
Att prenumerera på tre nummer kommer att kosta 129 kronor. Priset gäller för privatpersoner. Annars:
Reklambyråer, sälj- och marknadsavdelningar samt skolor kommer att kunna prenumerera – och få månadsbrevet till alla sina medarbetare eller studenter. Dessutom får alla prenumererande företag möjlighet att jobbannonsera i månadsbrevet utan kostnad (tre gånger per år). Läs mer här.
Hur du prenumererar?
Du börjar prenumerera på månadsbrevet genom att fylla i och skicka formuläret nedan. Om du börjar prenumerera innan den 15 september kan du vara helt helt säker på att få det första numret. Dessutom: bland de 100 första prenumeranterna lottar Please copy me och Sveriges Kommunikationsbyråer ut en Guldäggsboken 2012 (värde 500 kronor). Vinnaren presenteras i #1.
***
Kalla det ett manifest för ett månadsbrev
Måste allt vara digitalt? Jag tycker inte det. Därför gör jag det här månadsbrevet helt analogt. Jag trycker det, adresserar det och postar det hem till dig. Det finns ingenstans att hitta digitalt, det finns ingen pdf-prenumeration eller något rss-flöde. Jag tycker det finns någonting befriande i det, och hoppas att du känner likadant.
Måste allt gå snabbt? Jag tycker inte det. Därför gör jag ett månadsbrev som är lite långsamt. Så mycket annat idag har så bråttom; våra digitala flöden forsar förbi, och ingenting hinner bli viktigt på riktigt. Både för din och för min skull vill jag dra ner lite på tempot. Jag kan inte lova att det blir bättre, men jag har på känn att det blir annorlunda. Att tänka och att läsa och att skriva kräver som du vet lite tid.
Måste allt vara för alla? Jag tycker inte det. Jag vill göra det här månadsbrevet för dig som verkligen vill läsa det. Missförstå mig rätt; min ambition är att vara inkluderande och relevant istället för tvärtom. Men för att bli inkluderande och relevant krävs att inte alltid vara till för alla.
Måste allt vara gratis? Jag tycker inte det. Därför skickar jag det här månadsbrevet till dig som kan tänka dig att betala en liten slant för det. En del går givetvis till att betala omkostnaderna, och en del går till mig. Vi snackar 129 kronor för tre nummer. Det är – om jag får säga det själv – inte dyrt, och inte heller rea. Och det är absolut inte gratis. Det har ett värde.
Måste allt ge omedelbar bekräftelse? Jag tycker inte det. Eller snarare: jag har tröttnat på att allting måste ge just det, och jag vill någonting för att ändra mönstret. Det är flyktigt och ofruktsamt att låta antalet likes, kommenterar och retweets avgöra om det jag gör är värt någonting eller inte. Därför uppmuntrar jag dig som ogillar, tycker om – eller tycker något om – det jag gör och skriver om: hör av dig. Skicka ett brev, ett vykort eller mejl. Eller posta i Facebook-gruppen Please copy me. Det skulle göra mig glad. I vissa fall skulle det nog också vara en sund bekräftelse.