Därför bör du undvika dubbla call-to-action-knappar (och vad som är bättre)

I en app, där folk ska göra ETT val, bör du inte ge dem två. Men om du måste, bör du ha EN knapp – och en textlänk.

Låt mig förklara:

Säg att du har en vy (också kallad screen eller state) där hon/han som använder appen ska ge sitt okej till något, till exempel att tillåta notiser eller dela med sig av sitt rörelsemönster i appen. Det här kallas för en permission-text.

Här kan folk välja mellan att säga ”okej” och att säga ”nej”.

De har två val.

Gör det bästa valet som en knapp

Det bästa då är att ha okej-alternativet som en knapp, och nej-tack-alternativet som en länktext under.

Knappen är ju den du vill att folk ska välja, så den gör du

  • i en kontrasterande färg
  • med tydlig text
  • och med stor klickyta (alltså hela knappen)

Länktexten därunder kan vara i mindre teckenstorlek, vara mellan 60 och 80 procent svart, och ha en mindre klickyta (alltså bara länken).

Ha alltså EN knapp, inte två. En knapp med en positiv uppmaning är också mer lockande att klicka på.

Ett exempel på call-to-action-knapp

Kolla hur folket på Collector Bank och jag bestämde oss för att göra för att få folk att säga okej till notiser:

Undvik dubbla call-to-action-knappar

Men det finns undantag

Jag kan direkt tänka på ett undantag:

När du är på Max och köper burgare, och beställer på deras digitala skärm i expresskassan, då får du mot slutet frågan om du vill ha ett kvitto. Då har du två knappar att välja mellan: en svart JA-knapp till vänster, och en grön NEJ-knapp, med ett litet löv, till höger. Här är NEJ-alternativet “det rätta”, det som Max vill att du väljer, och också det som är bäst för miljön.

Klokt. Och ett tydligt undantag från regeln: undvik dubbla call-to-action-knappar. 

***

Läs också

🔥 UX-writing är hett: 3 nya artiklar på svenska (inspirerade av föreläsningen)

🔥 3 saker som min son lärt mig om UX-writing

🔥 UX-writing och copywriting – vad är skillnaden?