Det här är den enda tävlingen

Måste allt vara en tävling? Måste det alltid finnas en som är ”bäst”? Och bäst hur, liksom?

Det är en fråga jag ofta funderar på. Vi lever i en värld där så mycket handlar om att vinna, prestera och vara “bäst”. Men vad betyder det egentligen? Hur mäter vi något så subjektivt som kreativitet?

Mantrat: You vs old you

David Hieatt har ett mantra: ”It’s you vs old you.” Och jag tror att det ligger mycket i det. Det är ett mantra som går att applicera på både livet och skapandet. Det är den enda tävlingen som faktiskt betyder något. Du tävlar inte mot världen, du tävlar mot vem du var igår – mot dina egna begränsningar, rädslor och gamla idéer om dig själv.

Den tävlingen kan vi alla delta i, varje dag. Och den handlar inte om att vinna. Den handlar om att utvecklas, att komma lite närmare den version av dig själv som du strävar efter att bli.

Rick Rubin: Det går inte att tävla i kreativitet

Och här kommer Rick Rubin in med en annan tankeväckande poäng. Han säger att det inte går att tävla i musik. Bara Beyoncé kan skapa den bästa Beyoncé-låten. Om en annan artist gör en fantastisk låt samma år – gör det den mindre fantastisk? Knappast.

Varje artist, varje kreatör, har sin egen röst. Det är omöjligt att jämföra deras skapande på något rättvist sätt. För vi skapar inte för att tävla. Vi skapar för att uttrycka något djupt personligt, något som bara vi kan sätta ord eller toner på. Att försöka tävla i något så unikt som kreativitet är en återvändsgränd.

Det enda du kan jämföra är med dig själv

Så nästa gång du skapar något – oavsett om det är en låt, en text, en målning, eller vad det nu kan vara – påminn dig om att det inte handlar om att vara bäst. Det handlar om att vara du. Den enda tävlingen är mot dig själv, mot den du var förra veckan, förra året.

Och kanske, om du är riktigt klok, inser du att det inte ens är en tävling. Det är en resa. Och den tar aldrig slut.