Skomakarens barn – varför vi tror att alla andra har koll
Du har säkert hört om skomakarens barn. De som går i slitna skor. Det är ett sätt att beskriva den där ironiska motsättningen: att de som är bäst på något professionellt ofta misslyckas med att applicera det på sitt eget liv. Och det är något vi alla kan känna igen oss i, tror jag.
Tänk efter: har du någonsin känt att du, som borde ha full koll på ett visst område, själv inte riktigt får ihop det? Att du borde kunna det bättre än alla andra – men ändå kämpar? Du är inte ensam.
När proffset inte lever som det lär
Jag har träffat många människor som är experter på sitt område, men som på något sätt inte lyckas använda sina kunskaper på sig själva. Här är några klassiska exempel:
- PT:n som hjälper andra att komma i form, men själv tappar i kondition.
- Den ekonomiansvariga som får ordning på andras ekonomi, men själv kämpar med att få ihop sina utgifter och intäkter.
- Strukturcoachen som hjälper andra med effektivitet, men har svårt att få styr på sin egen tid och fokus.
Och om jag ska vara ärlig? Jag själv är inget undantag.
Perfektion är en illusion
Vi går ofta omkring med en föreställning om att andra har koll på allt – att de har hittat den perfekta balansen och strukturen. Men verkligheten är nästan alltid en annan. ALLA av oss har någon del av våra liv som vi kämpar med, men som vi inte visar upp.
Det är lätt att tro att andra inte har de här bristerna. Sanningen är att alla kämpar med något. Det syns bara inte alltid på ytan. Därför är perfektion är en illusion, och i många fall är det just de som verkar mest perfekta som har sina egna utmaningar bakom kulisserna.
Startade sin business för att de själva behövde det
Här kommer en intressant vändning. Många som jobbar med att hjälpa andra inom ett specifikt område, och som utifrån sett verkar bemästra det, startade faktiskt sin business just för att de själva behövde det mest. Den personliga tränaren kanske började för att hen själv hade svårt att hålla disciplinen. Ekonomirådgivaren kanske drogs in i yrket för att hantera sina egna ekonomiska problem. Det är alltså ofta deras egen kamp som drev dem att hjälpa andra – och på så sätt förbättra sig själva.
Ironiskt nog kan det leda till att man blir en expert för andra, men fortfarande kämpar med samma utmaningar i sitt eget liv.
Vi är alla skomakarens barn
Det är här skomakarens barn-liknelsen kommer in. Vi må vara proffs inom ett område, men vi är ändå människor – med alla de brister och utmaningar som följer med det. Och det är okej. Vi måste inte alltid leva upp till de höga förväntningarna vi har på oss själva. Att erkänna att vi inte är perfekta gör oss inte mindre professionella. Snarare gör det oss mer mänskliga, och det är något som andra kan relatera till.
Så, vad kan vi göra åt det?
Istället för att fastna i känslan av att vi borde ha bättre koll, kan vi börja med att acceptera att vi inte alltid behöver vara perfekta. Här är tankar att ta med sig:
- Acceptera dina brister. Att erkänna att du har brister är inte ett tecken på svaghet – det är ett tecken på styrka. Ingen har koll på allt hela tiden.
- Reflektera över dina prioriteringar. Kanske behöver du inte vara expert på allt i ditt eget liv? Fokusera på det som är viktigt för dig, och släpp resten.
- Var öppen med din kamp. När vi vågar vara öppna om våra egna utmaningar, blir vi ofta förvånade över hur många som känner likadant.
- Släpp perfektionen. Perfektion är inte målet – framsteg är. Det är okej att inte alltid leva upp till idealen vi sätter för oss själva.
Skomakarens barn går ofta i slitna skor – och det är okej
I slutändan handlar det om att vara snäll mot sig själv och att acceptera att ingen är perfekt. Inte ens du. Var öppen. Var självsnäll. I dina lite slitna skor.