Många reklambyråer är sorgligt dåliga på att öppna dörren för landets reklamstudenter, både för praktik och för jobb. Många sitter på ändan och väntar på att studenterna ska bända upp dörren. Men det finns undantag; smarta reklambyråer har insett att deras framtid just nu går i skolan – och att konkurrensen om de största talangerna är stenhård. Så hur lockar man de avgående reklamstudenterna på, säg Berghs School of Communication att både vilja och våga komma och visa mappen?
Kanske gör man som DDB Stockholm, som nyligen beslutade sig för att närma sig studenterna med en något annorlunda metod: genom fejkade, personliga svarsmejl som de skickade “tillbaka” till var och en i klassen. Problemet var bara att ingen av studenterna hade skickat mejl till DDB. Effekterna lät inte vänta på sig:
– Reaktionerna på Berghs blev dramatiska, säger Olle Langseth, copywriter på DDB Stockholm. Många trodde de fått sina datorer kapade och de bytte ut koden till datarummet. Amanda hos oss (som var “avsändare”) blev dessutom nerringd av panikslagna elever som ville reda ut det hela. Efter ett tag, när eleverna insåg att alla fått mejl, började det gå upp för dem att det var ett skämt. Och intresset för att komma och träffa oss på byrån var stort, mycket större än förra året då vi i mer vanlig stil satte upp en affisch om mappvisardag på skolan. Så det var lyckat – och kul att skriva alla mejlen också såklart.
Här är tre av mejlen (klicka för större bild)
Copyn (mejlet till Kristina Tham Sterner)
Hej,
Tack för ditt mail, att sitta i fängelse i Kina i låter som en fruktansvärd upplevelse. Självklart vill vi gärna ses för titta på dina arbetsprover. Vad tror du om att träffa några kreatörer från oss någon gång den 31 maj? Om vi kommer överens om en tid kan vi påminna dig dagen innan om det skulle underlätta.
Mvh
Amanda Lublin, DDB
Den 2012-05-15 15.09, skrev “Kristina Tham Sternet” <kristina.tham.sterner@berghs.se>
Hej,
Jag heter Kristina Tham Sterner och går sista året på Berghs. Innan utbildningen avtjänade jag ett 17-årigt fängelsestraff i Kina till följd av en komplott som jag mot min vilja dragits in i. Fängelsestraffet har märkt mig för livet och jag lever numera en planlös tillvaro där jag tar en dag i sänder. Vore hur som helst intressant med ett möte, även om det är osäkert om jag kommer dyka upp då jag har svårt att anpassa mig till fasta tider.
Kristina Tham Sterner
Arbetsgruppen
Reklambyrå DDB Stockholm
Copywriter Olle Langseth
Art director Tove Langseth
Produktionsledare Amanda Lublin
Korta reflektioner
+ Copywriting kan vara mycket, och den här kampanjen tänjer gränserna lite mer. Inspirerande och modigt. Dessutom lagom knarkat skrivet.
+ Min favorit är mejlet från mannen som föddes i Göteborg 1940; det får mig att skratta halvhögt.
– Jag tror inte att det alls är meningen, men taktiken att locka till sig studenterna genom att göra bort dem riskerar att få motsatt effekt. Eller inte motsatt kanske, men en oönskad, genom att man placerar mottagaren i ett underläge. Känner man sig lockad – eller lite utskämd? Det vet bara studenterna på Berghs.
– Nu har jag bara läst fyra av mejlen, men jag hade faktiskt väntat mig än mer halsbrytande historier från en galenpanna som Olle Langseth. Nu är det mer än kul, men inte vika-sig-dubbel-roligt. Inte roligt i klass med vad Eric Ericson levererar i sina Brev till samhället-böcker. Om man kan begära det? Nä, kanske inte. Men jag hade hoppats på det.
Vad tycker du?
Stadsmissionen vädjar om norskt stöd till de hemlösa
Att lansera en reklamkampanj under juli månad är lite som att vinka till en blind. Och egentligen är det väl inte mycket som man missar under semesterdvalan, men den här kampanjen för Stockholms Stadsmission är värt ett bättre öde.
Bakom kampanjen – med målet att avskaffa hemlösheten – står de avgående Berghs-studenterna Charlotte Jacobsson, planner; Gabrielle Lööf, art director; Oscar Sköld, planner; Fredrik Mattsson, copywriter; och Leo Magnusson, copywriter. Med idén att skicka ett brev till Norge och be om åtskilliga miljoner i kampen mot hemlöshet vann de tidigare i år Reklamkraft-tävlingen TV-Hjälpen. Förstapriset: en filmbudget och reklamtid i flera kommersiella tv-kanaler.
Men vad är grejen? Varför ett brev till Norge? En rapport som Stockholms Stadsmission nyligen tagit fram visar att de senaste decenniets politiska insatser inte har lyckats minska hemlösheten i Sverige; ofta handlar det om kortsiktiga lösningen som till exempel härbärgen och akutboenden. Problemet kvarstår, och idag finns närmare 5 000 stockholmare som saknar ett hem.
I början på juli månad skickade Yvonne Borg på Stockholms Stadsmission ett brev till Norges statsminister Jens Stoltenberg, där hon vädjar om ett ekonomiskt stöd på 300 miljoner svenska kronor, som ska användas för att utveckla bostadsmodellen Bostad Först. Modellen ser egen bostad som en mänsklig rättighet, också för människor som står under vård, och erbjuder istället frivilligt stöd i den egna bostaden. Norge är ett av flera länder som med framgång har använt Bostad Först.
REKLAMFILMEN
HÄR ÄR HELA NORGEBREVET
ANSÖKAN OM EKONOMISKT BISTÅND FÖR STOCKHOLMS HEMLÖSA
Hej.
Mitt namn är Yvonne Borg och jag arbetar på Stockholms Stadsmission i Sverige. Bara i Stockholms län lever idag cirka 5 000 personer i hemlöshet, och numera ser vi dessutom allt fler unga utan tak över huvudet på våra gator.
Jag skriver detta för att vädja om ekonomiskt bistånd för dem som lever i hemlöshet i Stockholm. Vi behöver hjälp med att bryta utvecklingen och skingra nöden. Trots de svenska politikernas nollvision har man inte lyckats avhjälpa situationen.
Det är naturligtvis frustrerande att vi i ett välmående land som Sverige inte kan göra tillräckligt för våra medborgare, och att allt färre svenskar känner ett ansvar för sina medmänniskor. Istället ser man den sargade gatubilden och hemlösheten som ett problem som någon annan ska ta hand om.
På Stockholms Stadsmission gör vi så gott vi kan. Dessvärre räcker inte våra insamlade medel och insatser till för att förändra förutsättningarna för dem som lever i samhällets utkant. Vi hoppas därför på stöd från våra grannar – det norska folket.
Vi ansöker i en första fas om 300 miljoner SEK för att avhjälpa de mest akuta behoven som tak över huvudet. Biståndsbeloppet avses användas för att utveckla projektet Bostad först – en modell mot hemlöshet som med framgång har använts i USA.
Utöver den direkta nödvändiga hjälpen för dem som lever i störst utsatthet i Stockholm tror vi att ett ekonomiskt bistånd från er skulle fungera som en effektiv ”ögonöppnare” för såväl Sveriges makthavare som för det svenska folket. Situationen för dem som lever i hemlöshet skulle då inte lika lätt falla i glömska.
Med förhoppningar om ett snabbt handläggningsförfarande.
Vänliga hälsningar
Yvonne Borg
Kommunikations- och insamlingschef
Stockholms Stadsmission
Korta reflektioner
+ Om du ler när du får höra om en idé är det ofta en riktigt bra idé. Jag log när jag hörde om det här Norgebrevet. Det hela är så enkelt, nästan banalt (aha, ett brev!), men ändå vågat och okonventionellt. Att tigga pengar från det knösusrika grannlandet skulle vara en idé att lätt fega ur, men icke. Modigt.
– Grundtanken är kanon, men kampanjen känns väldigt tunn. Det är ett brev och inte mer. Och brevet i sig är ganska styltigt; verkar ha svårt att bestämma för om det ska vara avslappnat eller formellt. Det smarta i den här kampanjen tar liksom aldrig riktigt tag i mig, når inte riktigt ända fram. Kanske har det med brevet att göra. Kanske är det att resonemanget haltar. Eller kanske är det att där brinnande engagemanget aldrig riktigt lyser igenom.
Summa: hejaheja för idén – och för modet att genomföra den!
Daniel Vaccino kortföreläser om att jobba med reklam
Det här är min vän Daniel Vaccino. Han är kanske din vän också. Nyligen höll han en uppskattad föreläsning om konsten att samarbeta med en art director. Han bad Måns Jacobsson Hosk, Ulrika Good och mig att vara med på ett hörn. Och jag bad honom att koka ner föreläsningen för bloggen. Det gjorde han.
Jag heter Daniel Vaccino och jobbar som copywriter på DDB Stockholm. För några veckor sedan höll jag en föreläsning på Berghs, om vad som är extra viktigt att tänka på när man ska börja jobba med reklam. Särskilt när det gäller just kärleken (eller frånvaron av den) mellan en copy och en AD.
Det du ser här är en nedkokad, Please-copy-me-anpassad, digital version. För mig funkar den som en fusklapp i det dagliga livet. En påminnare om vad som är tänkvärt och samtidigt fantastiskt med detta jobb. Hoppas ni gillar den.
PS, när jag pratar om att riktigt duktiga reklamare alltid är ödmjuka så menar jag inte mig själv, att jag är riktigt duktig alltså, för det vore kanske inte så ödmjukt.
PS 2, Jag har ritat allt själv och jag är som sagt copy, inte AD.
PS 3, Alla likheter med faktiska personer i reklambranschen är en slump.
LITE KORT OM DET JAG HAR LÄRT MIG, HITTILLS.
Klicka på bilderna för att de ska bli lite större.
