“Läs det du har lust med” (så jag läser Vuxna människor)

Min coach Karin, jag kallar henne coach-Karin, säger till mig: “Läs och lyssna på det du har lust med nu.” Och det gör jag. Jag utmanar mig själv att ta in skönlitteratur. Det gör jag sällan; det blir facklitteratur för hela slanten annars. Men att ge mig i kast med en tegelsten (typ Knausgård) eller dyka in i en ljudbok på 12-14 timmar har jag inte lust med.

Jag har lust att lyssna på den nyutkomne ljudboken “Vuxna människor”. Det är en kortroman, 3 och en halv timme att lyssna på, författad av norska Marie Aubert. Boken handlar om trassligt systerskap och om barnlöshet. Det är berättelsen om arkitekten Ida, som är 40 år och barnlös. Hon åker till familjens lantställe för att fira mammans 65-årsdag. Det blir … inte som någon har tänkt sig.

Det är svårt att sluta lyssna (Lo Kauppi är en magisk inläsare/uppläsare). Och Marie Aubert skriver självklart och hudnära, som så här till exempel:

“Orden pressar på och vill ut. Det var inte Kristoffers fel, men jag vet inte om det heller är riktigt sant. Martha reser sig och försöker krama mig. Det blir klumpigt och hårt för jag försöker vrida mig ifrån henne. ‘Vad är det?’, säger hon med snäll röst. Klart hon kan vara snäll nu, när jag har gett henne stugan. Nu när jag har gett henne stigen till badplatsen, och den gamla lekstugan, och hängmattan mellan tallarna. Det gör redan ont.”

Selma Stories har intervjuat Marie Aubert om boken. I intervjun tipsar hon om att läsa Junot Diaz, som skrivit Det är så du förlorar henne och Oscar Waos korta förunderliga liv.