Pobody’s Nerfect: Att släppa taget om det perfekta

Jag har något att erkänna … 🙋‍♂️

Och ja, det är lite pinsamt.

Jag slarvar när jag skriver.

Ofta när jag har bråttom och vill få ut något snabbt, då går det för fort. Jag skippar att läsa texten högt, struntar i att låta den vila, och trycker på “publicera” innan jag ens hunnit tänka efter. Och självklart, sekunder senare upptäcker jag små misstag. Ett slarvfel här, en märklig formulering där. 😬

För en person som arbetar med ord varje dag borde jag verkligen veta bättre. Och jag säger det ofta till andra: läs alltid din text högt och låt den vila. Men sanningen är att jag själv är rätt dålig på att följa det rådet. 🙄

“Pobody’s nerfect”

James Victore uttrycker det så bra: Pobody’s nerfect. Not you. Not pobody. Det är skönt att höra. Det ger oss okej på att släppa lite på kraven. Vi slarvar alla ibland, även de som borde ha bättre koll 🙋‍♂️ . Och ja, jag har börjat låta ChatGPT korrekturläsa mina texter innan de går ut.

Men det får mig att fundera …

Kanske är små misstag en del av charmen? Är det inte de småfelen som gör våra texter mänskliga? Kanske handlar det inte om att vara perfekt, utan om att vara äkta.

Kommentarerna strömmar in: vad tycker andra?

När jag delade mina tankar på LinkedIn blev diskussionen livlig. Här är ett par av de mest insiktsfulla kommentarerna.

Sammanhanget avgör

Sebastian Dahlström påpekade att sammanhanget spelar en stor roll:
“Att slarva i en avhandling är värre än att göra det i ett sms till en kompis. Det handlar om att anpassa sig efter forumet.”
Sebastian satte fingret på att vi uppfattar fel olika beroende på sammanhanget. Ett fel i ett formellt dokument kan signalera slarv, medan samma fel i en avslappnad text kanske går obemärkt förbi – eller till och med ses som charmigt.

Är slarv charmigt eller slarvigt?

Karin Marks var tydlig med sin ståndpunkt:
“Slarvfel är inte charmiga. Det ger en känsla av att personen inte har brytt sig. MEN, texten behöver inte vara perfekt enligt ordboken, att leka med språket är helt okej!”

Det här perspektivet kom upp flera gånger. Flera höll med Karin om att slarvfel ofta ger ett dåligt intryck, men samtidigt betonades att textens tonalitet och personlighet är viktigare än att den är felfri.

Mänskligheten bakom texterna

Terese Mörtvik och Charlotta Wortzelius betonade att fel är en naturlig del av mänsklig kommunikation:
“Det är mänskligt att fela – även texter som har korrekturlästs flera gånger kan innehålla fel. Vi måste leva med det.” – Terese Mörtvik

Charlotta tillade att även småfel kan göra texterna mer mänskliga, men påpekade att det ändå är viktigt att visa att man har lagt ner omsorg i sitt skrivande. Det är en balans mellan äkthet och noggrannhet.

AI och korrekturläsning

Heléne Friberg kom med en intressant reflektion om AI:s roll:
“AI är bra på att hitta slarvfel, men det är viktigt att inte låta AI sudda bort all personlighet. Det är också nyttigt att låta någon annan läsa din text – det hjälper både med att upptäcka fel och att förstå om budskapet når fram.”

Här blev det tydligt att AI har sin plats som verktyg, men mänsklig input och känsla är fortfarande oumbärlig för att bibehålla autenticiteten i texter.

Perfektionens press

Flera kommentarer, som från Victoria Henriksson och Anne Järvinen, påpekade att vi ibland sätter för stor press på oss själva att vara felfria:
“Perfektion är överskattat. Småfel påminner oss om att inget är perfekt – och det kanske är just det som gör texten minnesvärd.” – Anne Järvinen

Flera höll med om att vi kan vara för hårda mot oss själva, särskilt när det gäller mindre fel i vardagliga sammanhang. Som Mina Lindman Persson uttryckte det:
“Perfektition är överskattat. Jag föredrar mer mänsklighet!”

Att låta texten vila

Fredric Ahlqvist delade en lärdom från sitt långa arbete med kommunikation:
“När jag printar ut eller låter texten vila ett par timmar upptäcker jag ofta småfel. Det är något med att ge texten tid som hjälper mig att se den på nytt.”

Det här är ett tips som många copywriters och skribenter instämmer i. Att ge texten lite tid och distans kan vara det bästa botemedlet mot slarvfel.

Summan så: Perfektion eller äkthet?

Så, vad är poängen? Ska vi sträva efter perfekta texter, eller acceptera att småfel är en del av charmen? Här är ett par saker att tänka på:
– Sammanhanget är viktigt: Anpassa din text efter forumet. Ett litet slarvfel i en avslappnad text kanske går bra, men inte i en formell rapport.
– Småfel kan vara okej: De gör texten mer mänsklig och ibland till och med charmig, så länge de inte ger intrycket av slarv.
– AI hjälper, men är inte lösningen: Låt AI assistera med korrektur, men se till att texten behåller din personliga röst.
– Låt texten vila: Att ge texten lite tid kan hjälpa dig upptäcka fel och förbättra innehållet.

Så, som James Victore sa: Pobody’s nerfect. Not you. Not pobody.