Min vändpunkt

”Här kan jag ju inte vara hela livet.” Någon annan som styr över alla mina dagar, säger när jag ska vara på plats, vad jag ska göra. Anställd. Fast anställd. På stor reklambyrå.

Så kände jag allt starkare, från 2008 och 2009, och rakt in i semestern 2010. Visst, visst – på många sätt jättekul. Men jag önskade mig något annat.

Första dagen efter semestern gick jag in till Johan, vd:n, och drog igen glassdörren. ”Jag vill säga upp mig.” Han protesterade inte. Vad han sa minns jag inte. Bara vad jag själv sa.

Den 8 oktober tackade jag för mig och såg aldrig mer den receptionsdisken. Jag hade fått nog: av ängsliga kreatörer, pressade projektledare och uppdragsgivare som varken visste vad de ville eller vågade lita på oss.

Allt har – det ska gudarna veta – inte varit lätt sedan dess.

Men jag har känt mig fri. Fri att vara, välja och göra som jag vill.