Vad jag tror på och hur jag ser på världen

Jag har fått höra att jag ser på världen med ljusa ögon. Skulle säga att det stämmer. Men jag inte blundar för det mörka. Tror bara att jag lärt mig att se det ljusa först.

Det har jag från min pappa. Han har en grej han ofta säger:

“Det ordnar sig. Det vill gärna bli bra.”

Och han menar det. Och nånstans har de där orden smittat mig också (på det bästa av sätt, för ord smittar).

Jag tror på människor. Jag tror att de allra flesta vill väl. Jag tror att nästan allt går att lösa om man bara ger sig den på att hitta en lösning.

Därför säger jag till mina barn: var schysst mot alla du möter.

För du vet inte vem du möter. Alla förtjänar ett hej, ett leende. Ibland till och med en kram.

Jag tror att livet är ett tillsammans-projekt, som fiskarsonen och föreläsaren Christer Olsson uttrycker det. Att alla människor är på en resa, också de som beter sig på ett sätt du inte förstår där och då. Jag tror på solidaritet och omtanke.

Jag är trött på män med makt som fortsätter styra världen utan att lyssna. Jag ser hur mycket världen behöver mer av det som kvinnor ger: omsorg, klokskap, och ett lyssnande ledarskap.

Jag tror på att göra saker ordentligt. Men inte krångligt. Jag tror på att vara tydlig, att tänka före, under och efter.

Och också att ha kul under tiden. Livet är allvarligt nog som det är. Vi vet alla hur det slutar. Men medan vi lever har vi ett ansvar att göra det lite lättare för varandra.

Jag tror på nyfikenhet, kreativitet och frihet.

Jag tror att världen blir bättre när vi bygger saker som en gåva till andra människor.

Och jag tror fortfarande, envis som min pappa, att det gärna vill bli bra.