Om Mattias
Det här är Mattias (och hans Please copy me)
Please copy me är en byrå specialiserad på copywriting, UX-writing och content writing. Jag som driver byrån heter Mattias Åkerberg. 2010 sa jag upp mig efter hundåren på en stor reklambyrå, och är sedan dess fri och självständig. Jag har jobbat som copywriter i över 15 år, och har varit UX-writer sedan 2017. Jag är uppvuxen i Sävedalen utanför Göteborg, och bor numera med min familj (fru, två barn och en hund) på Kållandsö vid Vänern utanför Lidköping.
Du läser det här för att du vill veta något om mig, om Mattias. Stämmer det?
Jag vet inte VAD du vill veta. Kanske det här:
Kortversionen om Mattias Åkerberg
Mattias Åkerberg är copywriter och UX-writer på Please copy me. Han är författare till Copyboken och Sälj det med ord, som över 10 000 kloka redan har läst. Mattias skriver för bland andra Storytel, Apohem, Confetti, Eklund Stockholm New York samt Kavat. Han är en van föreläsare och utbildare; de senaste 15 åren har Mattias lärt över 25 000 kreatörer och kommunikatörer att skriva mer säljande genom föreläsningar, utbildningar, böcker, poddar och onlinekurser.
Där har vi den: kortversionen som den som anlitar mig för föreläsningar kommer att be att få överskickad.
Men jag gissar att du vill ha långversionen, att du vill veta något mer om mig.
Långversionen om Mattias Åkerberg
Jag är 12 år, och jag gör min egna tidning. Jag är chefredaktör. Min tidning har tre prenumeranter. Jag kopierar upp ett exemplar till mig själv också, så fyra. Tidningen kommer ut lagom till fredagsmyset, när alla i familjen är samlade i radhuset på Sörlyckan i Sävedalen. Det är en sällsynt relevant tidning, sett till målgruppen. Den tar upp de viktigaste av frågor: vad har hänt familjen under veckan som gått? (hur gick det för Malin på friidrotten, och var har pappa iväg på affärsresa?), Vad är det på tv ikväll? (alltid Disneydags, och ofta någon familjefilm i stil med Älskling, jag krympte barnen), och Var ska vi åka på semester i sommar? (just den här sommaren: 2 veckor på den grekiska ön Kalymnos).
Jag gör den där tidningen på pappas från-jobbet-lånade Macintosh; jag minns ännu att internetleverantören hette Utfors. Jag ägnar mig åt en primitiv form av desktop publishing. Jag skriver texter och rubriker på datorn, skriver ut, klistrar på ett annat papper, ihop med någon bild som jag hittar, och så blir det som jag vill ha det. Och så åker vi till pappas jobb, och där kopierar jag tidningen i – det vet du vid det här laget – fyra exemplar.
Jag tycker att det är så enormt kul att göra den där tidningen, att skriva och skapa och kommunicera (utan att behöva stå i rampljuset). Jag känner att jag är fri. Fri i orden, fri i tanken. Att den där tidningen raskt får MÅNGA fler som prenumererar, och till och med betalar, det är ett annat kapitel.
Jag är 22 år, och jag sitter på golvet på en loftsvåning i Umeå. Utanför är det kylslagen vinter. Klockan är kväll. Häruppe huserar reklambyrån Vardag, en tvåmanna-byrå som Peter och Ulf driver, och här gör jag praktik i två månader. Det är ett befriande avbrott i mina alltför akademiska högskolestudier för att bli kommunikatör. Det är ett avbrott som kommer att ändra vad jag väljer att bli. Jag tänker inte bli kommunikatör. Jag tänker bli copywriter. Ulf är copywriter på den där reklambyrån. Han är den enda copywriter jag träffat, och är – milt uttryckt – självskolad. Han är så långt från att ha gått på Berghs som du kan tänka dig. Jag lär mig massor av honom. Han lär mig att inte krångla till det, aldrig någonsin, och att inte skriva reklam (för om det kan han ingenting).
Den där loftsvåningen är insvept i bokhyllor fulla med böcker. Om reklam, om konst, om grafisk design och kreativt tänkande. Peter har köpt varenda en medan han jobbat på de största reklambyråerna i London och Amsterdam (innan han valde att hoppa av hela grejen, och starta egen reklambyrå hemma i Umeå). Där finns också dvd:er och vhs:er (uråldrigt, jag vet …) med reklamfilmer som vunnit priser i Cannes. Jag kollar igenom allt, jag plockar ut varenda bok på golvet, läser, kollar och tar in. Jag har mött reklambranschen, och jag vet att jag tänker bli copywriter.
Jag är 32. Jag har jobbat som copywriter i flera år. Jag har gjort mina hundår på STOR reklambyrå i Göteborg. Kostymen var på alla sätt för stor. Det var roliga år, och också en kamp på fler sätt än ett. Jag har sagt upp mig, och driver min egna reklambyrå (bara jag). Det är min grej att vilja bestämma själv, att få styra, bromsa, gasa. Mest gasa, faktiskt. Jag får välja vad jag gör, hur och när och för vilka uppdragsgivare. Det trivs jag med.Men det är först när jag blir pappa som något händer på riktigt riktigt. När Elis kommer till oss (Evelina och mig), då blir jobbet mer oviktigt OCH mycket mer viktigt på samma gång. Jag får fokus. Laser-fokus. Jag övar upp min förmåga att bara göra det som är viktigt, som gör skillnad, och låter resten av tallrikarna falla till marken.
Jag har hajat att copywriting är en ”high-income skill”. Det är förmåga som få har, och som är mycket högt värderad; en skicklig copywriter kan bli oumbärlig för sina uppdragsgivare, eftersom hon eller han hjälper dig att tjäna ordentligt mycket mer pengar. Jag har insett att copywriting är försäljning, psykologi och skrivande. I den ordningen. Jag har lärt mig att ”ta bra betalt” (TBB, brukar min pappa säga). Att sälja är odramatiskt, kul och djupt mänskligt. Det handlar om att hjälpa någon att fatta ett beslut, inte att pracka på. Att kunna sälja gör också så mycket, som tidigare var omöjligt, möjligt. Copywriting är att få den som läser att agera, att vilja göra som du önskar (annars gör du inte ditt jobb som copywriter).
Jag är 42 (Galaxen-åldern …). Jag driver Please copy me, ett aktiebolag med ETT team, och med EN anställd. Hit kommer företag med schyssta människor för att få min hjälp att hitta vägen framåt, och orden som biter, för att få nya, lönsamma och lojala kunder. Här utbildar sig copywriter och UX-writers som vill ta kliv uppåt på kunskapsberget, som behöver en sherpa för att nå nästa nivå, och nästa, och … Resultaten heter Copyklubben och Copycommunity. Jag styr Please copy me, jag bestämmer över min tid och mina val. Jag planerar att driva bolaget till år 2044, minst (då är jag 62 år, härliga tanke ändå).
Jag är uppvuxen i Sävedalen utanför Göteborg. Det är en trygg plats på jorden. Jag reser helst till Italien (Piemonte), Spanien (till en pärla utanför Malaga) och till Paris; min fru och Evelina bodde där i tre månader 2012, och läste nybörjarfranska, drack vin och började springa. I december 2019 köpte vi ett hus på Kållandsö utanför Lidköping vid Vänern. Där flyttade vi in sommaren 2020 ihop med våra barn Elis (född 2014) och Ilse (född 2018). Här trivs vi hur bra som helst. Och vi har ett kontor på Norra Torngatan i Lidköping; här huserar både Please copy me och Rulla vagn, som vi driver ihop sedan april 2016.
Rulla vagn är Sveriges största mötesplats för gravida och småbarnsföräldrar, som lockar varje månad över 200 000 unika besökare, och attraherar samarbetspartners som Polarn O. Pyret, Knodd och Dina Försäkringar. Dessutom gör vi en app i form av ett sömnschema; BabyNaps heter appen, och med den planerar vi för en svindlande global resa.